tisdag 3 juli 2012

“Muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, ansvarslösa och intoleranta”


Robert Spencer intervjuar Nicolai Sennels: “Muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, ansvarslösa och intoleranta”

INTERVJU/DEBATT Den danske psykologen Nicolai Sennels är djupt engagerad i frågor som rör invandring och islam. Han skriver regelbundet på Jihad Watch, artiklar om psykologi och översättningar av skandinaviska och tyska nyheter. Även Avpixlat har publicerat ett par texter av Sennels tidigare. För att Jihad Watchs läsare skulle lära känna Sennels lite bättre, beslöt sig webbplatsens upphosman Robert Spencer för att göra en längre intervju med honom. Avpixlat återger nedan av samma skäl, med Sennels och Spencers benägna tillstånd, denna intervju i svensk översättning.
Nicolai Sennels
Nicolai Sennels
Nicolai Sennels (född 1976) är en dansk psykolog. Han lät först tala om sig i dansk media för de oortodoxa terapimetoder han utvecklade under sin tid som psykolog på ungdomsfängelset Sønderbro, (läs härhärhärhär och här). Han undervisade de unga fångarna om medvetandehöjande meditation och utvecklade ett särskilt program för aggressionskontroll. Sennels utvecklade även en psykoterapeutisk metod med fokus på att lära kriminella med bristfällig förståelse för känslor och empati hur de kan ta ansvar för sina egna handlingar. 2008 röstade fångarna på Sønderbro fram institutionen som det bästa fängelset i Danmark. Chefen för socialtjänsten i Köpenhamns kommun slog fast att detta berodde på Nicolai Sennels arbete (Amagerbladet, 3 november 2008).
Vid en konferens om invandrarbrottslighet 2008, anordnad av Köpenhamns kommun, sade Sennels att man inte bör använda termen “kriminella invandrare” utan “kriminella muslimer” eftersom majoriteten av de kriminella invandrarna har muslimsk bakgrund.Sju av tio intagna på danska ungdomsfängelser har invandrarbakgrund och så gott som alla är muslimer. Sennels hotades med att om han pratade om dessa erfarenheter, skulle han riskera att bli av med jobbet. Historien utvecklade sig till en landsomfattande debatt om yttrandefrihet och blev ett hett samtalsämne i danska medier (läs här och här). Även integrationsministern deltog i diskussionen.
Sennels beslöt sig för att skriva en bok om sina erfarenheter: Among Criminal Muslims. A Psychologist’s Experiences from the Copenhagen Municipality. Den fick ett vänligt mottagande i såväl psykologfackets tidskrift som i dagspressen. Han hittade ett nytt jobb inom det danska försvarsdepartementet och arbetar nu åter som psykolog med barn och ungdomar.
Sennels konsulterades i åtalet mot Omar Khadr, en dömd terrorist på Guantanamo. Han bidrog också med ett kapitel i den holländska boken Islam: Critical Essays on a Political Religion, tillsammans med Raymond Ibrahim, Hans Jansen, Michael Mannheimer, Ibn Warraq, Bat Ye’or och andra välrenommerade kritiker av islam och muslimsk invandring.
Spencer: Nicolai, människor känner främst till dig för dina artiklar om de psykologiska skillnaderna mellan muslimer och västerlänningar (läs här och här). Du har också bidragit med dina professionella insikter i fallet med Guantanamo-fången Omar Khadr. Du skrev flera artiklar och dessutom en bok om dina slutsatser. Kan du ge oss en kort redogörelse för dina fynd?
Sennels: Det finns många skillnader mellan människor som vuxit upp som muslimer och de som vuxit upp som västerlänningar. Jag identifierade fyra huvudskillnader som är viktiga för att förstå muslimers beteende. De har att göra med ilska, självförtroende, det så kallade “locus of control” (psykologisk term för var en person anser att de krafter finns som styr hans liv, övers. anm.) och identitet.
Västerlänningar uppfostras till att anse att ilska är ett tecken på svaghet, maktlöshet och brist på självkontroll. “Stora hundar behöver inte skälla”, som vi säger i Danmark. I den muslimska kulturen ses ilska som ett tecken på styrka. För muslimer är att vara aggressiv i sig själv ett argument och ett sätt att vinna respekt. Men vi bör inte låta oss imponeras när vi ser bilder på skäggiga män som hoppar upp och ned, skrikande som djur och skjutande i luften. Vi bör ta det för vad det är: det lokala dårhuset som går förbi.
I västerländsk kultur är självförtroende kopplat till förmågan att kunna ta kritik med bibehållet lugn och att bemöta den rationellt. Vi har lärt oss att betrakta människor som brusar upp så fort de blir kritiserade som osäkra och omogna. I den muslimska kulturen är det tvärtom; det är hedrande att reagera aggressivt och att ge sig in i handgemäng för att skrämma eller tvinga en kritiker att dra sig tillbaka, även om det resulterar i en fängelsedom eller till och med döden. De ser icke-aggressiva reaktioner på hot och våld av det här slaget som ett tecken på sårbarhet som kan utnyttjas. De tolkar inte en lugn reaktion som en inbjudan till dialog, diplomati, intellektuell debatt, kompromiss eller fredlig samexistens.
“Locus of control” är en term som används inom psykologin och som har att göra med hur människor upplever att deras liv styrs. I den västerländska kulturen uppfostras vi till att ha en “inre locus of control” vilket betyder att vi betraktar våra inre känslor, reaktioner, beslut och synsätt som de huvudsakliga beslutspåverkande faktorerna i våra liv. Det kan finnas yttre omständigheter som inverkar på vår situation, men i slutänden är det vår egen uppfattning av en situation och det sätt på vilket vi hanterar den som avgör vår framtid och vårt mentala tillstånd. En “inre locus of control” leder till ökat egenansvar och motiverar människor till att bli förmögna att lösa sina egna problem.
Muslimer uppfostras till att ha en “yttre locus of control”. Deras ständiga användande av uttrycketinshallah (“med Allahs vilja”) i diskussioner om framtiden tillsammans med det faktum att det mesta i deras liv dikteras av yttre traditioner och överheter, lämnar väldigt lite utrymme för individuell frihet. Självständiga initiativ bestraffas ofta mycket hårt. Detta formar deras sätt att tänka och innebär att när något går fel, beror det alltid på någon annans tillkortakommanden eller på situationen. Tyvärr går många västerlänningar för långt i sitt egenansvar och börjar ta på sig ansvaret också för andras uppträdande. Många västerlänningars alltför förlåtande och flexibla attityd tillsammans med muslimers självömkan och skuldbeläggning utgör den psykologiska kofot som har brutit upp dörren till västvärlden för islamisering. Vårt överbeskyddande välfärdssystem skärmar av invandrare så att de inte lägger märke till konsekvenserna av deras eget olämpliga uppträdande och därför inte heller lär sig av sina misstag eller motiveras att bättra sig.
Slutligen spelar identitet en stor roll när det gäller psykologiska skillnader mellan muslimer och västerlänningar. Västerlänningar får lära sig att vara öppna och toleranta gentemot andra kulturer, raser, religioner osv. Det gör oss mindra kritiska, nedsätter vår förmåga att skilja saker åt och gör våra samhällen mottagliga för påverkan från andra kulturella strömningar och värderingar på ett sätt som kanske inte alltid är konstruktivt. Muslimer å andra sidan, får inpräntat i sig att de är överlägsna och att alla andra är så usla att Allah kommer att kasta dem i helvetet när de dör. Medan de flesta västerlänningar finner nationalistiskt och etnocentriskt högmod generande, fungerar muslimernas glorifiering av den egna kulturen, deras omfattande inavel, påbudet att muslimer endast får gifta sig med muslimer och den ständigt närvarande sociala kontrollen, som skyddande mekanismer på kultur- och identitetsnivå.
Allt som allt uppfostras västerlänningar till att vara vänliga, självmedvetna, ansvarsfulla och toleranta medan muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, oansvariga och intoleranta.
Spencer: Det du säger påminner mig om mina diskussioner med personer som Reza Aslan, Salam al-Marayati, Moustafa Zayed, Ahmed Rehab, Mohamed Elibiary, Ahmed Afzaal, Omid Safi, Ibrahim Hooper, Caner K. Dagli, Haroon S. Moghul, Nadir Ahmed och många andra. Kan du ge en psykologisk förklaring till varför så få muslimer integrerar sig i våra samhällen?
Sennels: Integrering är avhängig motivation, frihet och intelligens. Med andra ord måste invandrare vilja integrera sig, ha tillåtelse till det från familj och vänner och vara mentalt kapabla till det.
Människor som kommer från kulturer där fysisk överlevnad är det huvudsakliga målet och religionsutövning och iakttagande av kulturella traditioner ger högre social status än att ha en bra utbildning och att vara självförsörjande, är i allmänhet inte särskilt produktiva om de har möjlighet att bli försörjda av staten. Om de dessutom har möjlighet att leva i slutna samhällen bland andra med samma kultur och språk, finns få skäl för dem att ta del av vårt samhälle. Den enda lösningen är att göra frånvaron av integrering så opraktisk och ofördelaktig att det enda attraktiva valet är acceptera vårt erbjudande om statsfinansierad repatriering.
Som historien och de muslimska samhällena har visat oss gång efter annan, finns inget behov av ytterligare blodiga exempel för att förmå majoriteten att foga sig. I de muslimska samhällena  behöver man bara döda, våldta, fängsla, kidnappa och misshandla ett fåtal för att de övriga “frivilligt” ska föredra sharia framför integrering.
Att klara intellektuellt krävande arbeten i våra högteknologiska samhällen är heller inte lätt för människor som fostrats att tro att svaren finns i Koranen och haditherna, inte hos vetenskapen. För den som vuxit upp i en muslimsk familj är det också svårt att anpassa sig till västerländska sociala konventioner på arbetsplatser, exempelvis när det gäller kontakter mellan könen och att kontrollera sina känslor. Det faktum att nästan hälften av alla muslimer är inavlade, ofta i flera generationsled, ökar inte heller de kognitiva färdigheterna. På de flesta arbetsplatser hos oss krävs det att anställda kan ta initiativ och vara kreativa och ansvarsfulla, personliga egenskaper som inte premieras bland människor som först och främst förväntas underkasta sig blint och som lever i miljöer där självständigt tänkande och agerande bestraffas, ibland rentav med döden.
Spencer: Vad är din förklaring som psykolog till varför muslimer förtrycker kvinnor?
Sennels: Jag ser två psykologiska förklaringar till förtrycket av kvinnor inom islam. John Adams, USA:s andra president, sa att han lärde sig krigföring så att hans barn skulle kunna lära sig jordbruk och deras barn studera konst. Abraham Maslow formulerade en liknande tanke, “behovspyramiden”, som visar hur vi strävar i riktning mot ett samhälle i full utveckling, med fullständiga inre och yttre friheter, spontan lekfull kreativitet och kärlek mellan var och en.
Adams och Maslows beskriver på ett vackert sätt med sina visioner vårt västerländska samhälles målsättning och ambition att möjliggöra för varje människa att utvecklas till sin fulla potential. Det synsättet  är däremot inte tillämpligt på islam och den muslimska traditionen. Islams och muslimernas mål är dominans, inte självförverkligande. Islam och den muslimska kulturen är en aggressiv rörelse, och att ge utrymme åt kvinnliga egenskaper som känslighet och empati skulle utgöra ett hinder, eftersom det skulle bana väg för mindre aggressiva mänskliga utvecklingsriktningar att tränga fram. Diplomati, kompromissande, tolerans, demokrati, medkänsla, känslighet och empati måste låsas in och hållas borta, på såväl intern som extern nivå. På utsidan begränsar förtrycket mot kvinnor deras inflytande, och aversionen mot kvinnlighet i världen utanför underlättar för muslimer att även undertrycka denna inom sig själva på ett psykologiskt plan. Förtryck mot kvinnor är således en psykologisk metod att härda kulturen på utsidan och människor på insidan.
Den andra orsaken till att muslimer förtrycker kvinnor och den kvinnliga sexualiteten är att kvinnor helt enkelt är starkare när det gäller sex. Och det fungerar inte för allsmäktiga, svartsjuka och osäkra muslimska macho-män att de i den mest nakna och sårbara situationen av alla är den svagare parten. Muslimska män kompenserar detta genom att förtrycka sina kvinnor och låsa in dem i lägenheter och fula klumpiga klädesplagg. Ju mer genant det är för mannen att kvinnan är starkare i denna grundläggande aspekt av livet, desto mer måste han dominera henne i det dagliga livet. Jag hade kontakt med två prostituerade som båda sade att arabiska män inte var särskilt uthålliga i sängen. I många muslimska samhällen omintetgörs en kvinnas förmåga att njuta av sex helt enkelt med en kniv eller en glasbit. Den svartsjuka fantasin hos en man som inte kan tillfredsställa sin kättjefulla hustru och som därför ser ned på honom och kanske rentav går till andra män för att få tillfredsställelse, är en ständig källa till kval för den muslimske man som aspirerar på allsmäktighet.
Verklig kärlek kan endast existera på grundval av respekt och jämställdhet. Muslimska samhällen är således fulla av män och kvinnor som aldrig har upplevt verklig, tillfredsställande och osjälvisk kärlek. Den emotionella och sexuella frustration som följer av frånvaron på jämställdhet mellan könen och tvång att gifta sig med en partner man inte älskar, bidrar med säkerhet till den aggressivitet och känslomässiga omogenhet som muslimer uppvisar i alla situationer där de är tillräckligt många för att uppleva att det är acceptabelt. Som någon sa: “tvångsäktenskap är jordbävningen och det som följer är en tsunami av våld i hemmet, sexuella övergrepp, barns utsatthet, självmord och mord”.
Spencer: Vad tror du är förklaringen är till att muslimer som lever i västvärlden är statistiskt överrepresenterade när det gäller kriminalitet och våld?
Sennels: Det finns flera orsaker. Först och främst lär de muslimska skrifterna ut att det är legitimt att attackera och råna icke-muslimer. Den muslimska kulturens nedsättande syn på icke-muslimer fungerar på samma sätt som krigspropaganda. Hos den som gång på gång får höra hur ond, avskyvärd och ovärdig fienden är, minskar empatin samtidigt som aggressiviteten stärks och tröskeln för att skada den upplevda fienden sänks. Koranen och Haditherna är kriminella böcker som tillåter, uppmanar och rentav tvingar människor att begå kriminella handlingar.
De psykologiska skillnader som jag nämnde tidigare ger också en delförklaring till den höga brottsligheten bland muslimer. Vår diplomatiska och toleranta attityd uppfattas bara som svaghet och sårbarhet som kan utnyttjas. Det kanske bär oss emot, men vi västerlänningar måste överge vårt ödmjuka, dialogsökande och politiskt korrekta sätt om vi ska ha en chans att kommunicera med den muslimska befolkningsgruppen. I annat fall får de uppfattningen att vi är för rädda för att riskera en konflikt. De har vare sig respekt eller förståelse för det sätt på vilket vi föredrar att kommunicera.
Slutligen kan de flesta muslimer inte vinna vår respekt. Deras omogna beteende, deras brist på bidrag till samhället och deras brist på framgång får dem att framstå som verkliga förlorare i den moderna civiliserade människans ögon. Det är heller inte lätt att tillhöra Allahs utvalda folk, som förmodas vara överlägsna alla andra, när man i verkligheten kommer sist varje gång. Eftersom man inte kan göra sig förtjänt av respekt, och till följd av att man inte förmår skilja de två från varandra, försöker man i stället ingjuta fruktan och skräck i omgivningen. Det är muslimer, inte västerlänningar, som har uppfunnit ordet islamofobi. De vill att vi ska vara rädda. Men det är vi inte. Vi är bara illamående över att se deras parasiterande, deras våldsamma beteende och hur illa de behandlar sina kvinnor. Det vi har är islamonausea. (svensk översättning här.)
Spencer: Finns det en psykologisk förklaring till varför den politiska korrektheten fortfarande är så utbredd, trots alla uppenbara belägg för att islam är en aggressiv ideologi och att muslimsk invandring eroderar våra samhällen och förstör vår ekonomi?
Sennels: Ja det gör det. Som jag redan har nämnt, uppfostras vi västerlänningar till att betrakta tolerans och öppenhet som positiva mänskliga egenskaper. Under lång tid behövde vi inte vara medvetna om att sådana egenskaper bara är en styrka så länge ingen vill skada oss. I vårt möte med islam och muslimsk invandring har vår största styrka – den beredvillighet att vara öppna gentemot det nya som gjort oss så nyfikna och innovativa och därför så kunniga och rika – blivit till vår värsta fiende.
I min artikel “Psychological explanations of Political Correctness” (svensk översättning finnshär) går jag igenom de viktigaste socialpsykologiska förklaringarna till irrationellt flockbeteende. De viktigaste är åskådareffekten (the bystander effect) och pluralistisk okunnighet (pluralistic ignorance).
Åskådareffekten är när en person använder andras reaktion för att bedöma en situation. Om andra inte reagerar, uppfattas det som ett tecken på att situationen inte är allvarlig och att det inte finns något behov av att agera. Därför behöver vi fler människor som agerar – och som gör det på ett bra sätt.
Pluralistisk okunnighet uppträder när människor vet att det finns ett problem men känner att det är genant att påpeka det. När vänstermänniskor ropar “rasist” medför den allmänna uppfattning som säger att det är oartigt att påpeka uppenbara svagheter hos andra och vår kulturs definition av goda människor som öppna och toleranta, att många människor håller tyst eller rentav tvivlar på sitt eget förstånd och sina egna sinnen. När det stora flertalet människor, på grund av osäkerhet och en ambition att vara en “god människa”, inte säger sin mening, resulterar det i pluralistisk okunnighet. Den välkända danska sagan om kejsarens nya kläder är ett utmärkt exempel på detta fenomen.
I grunden handlar det om feghet och att vilja vara en god människa i andras ögon. Medlidande med 700 miljoner kvinnor som inte får välja sin sexualpartner, sina kläder eller sin livsstil, en öppen krigsförklaring mot våra värderingar och länder, det snabba förfallet av våra storstäder till shariazoner och förstörelsen av vår ekonomi som ett resultat av muslimsk invandring räknas uppenbarligen inte.
Spencer: Vid sidan av att skriva om psykologi, skriver och översätter du även artiklar om muslimska brottslingar, politik osv. Är du en islamkritiker som bara samtidigt råkar vara psykolog?
Sennels: Nej, jag är en psykolog som genom mitt arbete med muslimer har blivit medveten om vilket stort misstag det är att tillåta muslimsk invandring och spridningen av islam i våra samhällen. Tillsammans med överbefolkning, som bör hanteras genom att använda den enorma mängden biståndsmedel för att betala människor som har mindre pengar, är detta problem det farligaste hotet mot fred på jorden i vår tid. Det har nu gått flera decennier sedan vi passerade det skede då problemet kunde lösas utan blod, svett och tårar.
Jag har vigt mitt liv åt att göra människor medvetna om den fara som redan är full färd med att tugga i sig stora stycken av våra städer, vår ekonomi och vår frihet.
Det mest genanta jag kan föreställa mig är att den enda platsen i universum med intelligent liv ska sluta som ett kalifat i planetformat som flyter runt i rymden. Precis som de onda i Sagan om ringenStjärnornas krig och andra arketypiska historier om gott och ont, strävar inte islam efter frihet, lycka och kärlek. Islam strävar efter muslimers underkastelse under Allah och icke-muslimer underkastelse under muslimer – en mörk, kall och humorbefriad värld där män tvingas behandla sina kvinnor illa och alla är slavar under en gud vars enda önskan är implementeringen av sharialag intill dess sista kommatecken. De gör vad de kan för att uppnå sin slutgiltiga lösning, och vi måste göra vad vi kan för att förhindra att det sker.
Spencer: Du har flera års erfarenhet av att skriva och debattera om islam. Du har deltagit i intellektuella debatter i rikstäckande dansk TV och radio om islam och muslimsk invandring. Många människor är kritiska mot sharia och invandring, men vågar inte tala högt om det – eller så vet de inte hur de ska formulera sina åsikter. Har du några råd till människor som känner på det sättet?
Sennels: Om vi har medkänsla, känner människor det. Att kritisera islam är som att skjuta fisk i en tunna, men vi är inte intellektuella sadister. Vi är bekymrade om våra kvinnors frihet och våra barns framtid, och om våra grundlagar. Och vi vet att de första och i många fall också de flesta offren för islam är muslimer. Vi behöver inte ens använda ord som islam och muslimer. Vi kan bara säga att religioner som förtrycker kvinnor och startar heliga krig gör oss illamående. Om du vet att du har rätt behöver du inte vara nervös eller skämmas. Var medveten om att våra politiker och medier siktar mot samhällskroppens mjuka mellangärde i syfte att bli återvalda respektive sälja lösnummer och annonser, och det ankommer därför på den vanlige medborgaren att skydda våra värderingar, vårt samhälle och vår författning.
Håll dig informerad och sprid det du får reda på via e-post, sociala medier, bloggar och brev till politiker och journalister. I sällskap med andra människor är det viktigt att du inte tvingar på dem dina åsikter och att du är glad och avslappnad när du uttrycker dina åsikter. Dela bara med dig av dina kunskaper och dina känslor när det känns naturligt – vänta tills andra tar upp ämnet och använd så få ord som möjligt såvida andra inte uttryckligen och upprepat ber om din åsikt. Om du är bra på det, kan du även använda humor.
Och var inte rädd för att förlora ett antal politiskt korrekta vänner utmed vägen. De kommer att tacka dig i slutänden.

Ursprungligen publicerad den 2 april 2012 på Jihad Watch.
Översättning: Mats Dagerlind
Relaterat

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar